Tips inför köp

Sture Svarén Musik

 

TIPS TILL DIG SOM TÄNKER KÖPA DIN FÖRSTA BANJO, eller andra eller tredje...

Under de drygt 36 år jag drivit min lilla musikfirma har intresset för banjos aldrig varit så stort som just nu. Det är jättekul! Samtidigt är det förstås så, att med det ökande intresset så dyker det också upp ett antal nya märken på marknaden. Det mesta i de billigare prislägena kommer från Asien, och en del faktiskt även från USA, och dessvärre är långt ifrån allt värt att rekommendera. Många instrument kan se nog så fina ut på utsidan, ofta kopior av Gibsons klassiska modeller, men när man spelar på dom, och tittar efter hur dom är konstruerade, så inser man snabbt att dom är gjorda av folk som bara sett en chans att hänga på en trend och tjäna snabba pengar på kundernas okunskap.

 

Den ursprungliga banjon, som sägs ha uppfunnits av amerikanen Joel Sweeney i mitten av 1800-talet, var 5-strängad. På 1910-talet hittade någon på den 4-strängade varianten, som finns i två modeller, tenorbanjon (vanligtvis 19 band, men 17-bands finns också och är mycket poppis bland dom som spelar irländsk musik) och plectrumbanjon med 22 band. Dessutom har man under åren hittat på en lång rad bastarder, t ex mandolinbanjo, ukulelebanjo, gitarrbanjo, cellobanjo, basbanjo.

 

Valet av banjotyp avgörs i huvudsak av vilken typ av musik man tänker spela på instrumentet. Skall man spela bluegrass/country så bör man välja en 5-strängad och skall man spela Dixieland/New Orleansjazz bör man välja en tenor- eller plectrumbanjo. För irländsk musik används mestadels tenorbanjo. Spelsätten skiljer sig på så sätt att den 5-strängade banjon vanligtvis spelas med finger- och tumplectrum alternativt i s k clawhammerstil med bara fingrar och tummen medans den 4-strängade spelas med ett vanligt platt plectrum. Många gitarrister som vill spela lite banjo emellanåt väljer kanske en 6-strängad banjo, s k gitarrbanjo. Denna hybrid kräver lite extra stabilitet i konstruktionen för att inte rassla och skramla och det finns tyvärr alltför många billiga, ganska usla gitarrbanjos på marknaden. Köp inte de allra billigaste varianterna är mitt tips! Och se till att det finns ordentliga justerstänger inuti banjokroppen för det blir ett enormt strängdrag från så många bassträngar, och det kommer att betyda att banjokroppen deformeras på sikt, om det inte finns stänger som stagar upp kroppen.

 

Det första man bör titta noga efter när man köper banjo är att den har en träsarg (s k rim) med någon form av tonring av metall på toppen.

 

Tonringen är banjons absolut viktigaste del. Tonringen syns inte alltid från utsidan eftersom den täcks helt eller delvis av skinnet, så det kan vara bra att skruva loss bottnen (detta skall vara en mycket enkel procedur) och titta efter hur konstruktionen ser ut. Från insidan ser man vanligtvis tonringen enkelt. Den ligger mellan träsargen och insidan skinnet. Det som betraktas som det bästa materialet för en tonring är s k klockbrons (bell bronze). Detta är dock ett mycket dyrt material och dessutom svårarbetat eftersom det skall gjutas och därefter svarvas. Därför förenklar en del tillverkare det för sig genom att göra tonringar i t ex mässings- eller stållegeringar, och det är också oftast helt okay, även om det ljudmässigt kan bli ett litet steg lägre. Eftersom dessa material är billigare och mer lättarbetade blir priset avsevärt lägre. Sen finns det tyvärr lurendrejare som gör tonringarna, och ibland t o m hela sargen av aluminium. Förnicklar man sen aluminiumen så blir det förvillande likt en "riktig" tonring. Knacka på en aluminiumkastrull så hör du genast att det är ett helt klanglöst material! Undvik således att köpa banjos med sarg eller tonring av aluminium! Det finns både nya och riktigt gamla banjos med metallsarg som låter helt okay, men då rör det sig om legeringar av andra metaller, t ex mässing eller stål. Det finns dessutom både amerikanska och asiatiska tillverkare av idag som gör billighetsvarianter av banjos som saknar tonring helt och hållet. Skinnet vilar bara på träsargen. Man har helt enkelt tagit bort den viktigaste delen ur banjon och kan därmed göra en avsevärt billigare banjo - allt för att p g a det låga priset sälja till kunder som inte själva har någon tidigare erfarenhet av banjos. Denna konstruktion kan ge ett "träigt" och mjukt, vackert ljud, men volymen och kraften och det karaktäristiska "klippet" saknas i banjon. Ett första tecken på att en banjo är dålig är oftast att den är alltför lätt. Tonring, spännring, muttrar, skruvar, tätvuxet trä m m är tungt, och en bra banjo väger ofta ganska mycket, vanligtvis mellan 4 och 5 kilo! Det skall dock tilläggas att det finns mycket exklusiva och bra banjos med tonring av trä, men då har man oftast bytt ut tonringen av metall mot en tonring av något riktigt tungt och hårt träslag, t ex hickory.

 

Eftersom banjos har väldigt smala halsar påverkas träet i dessa mer än man tror av luftfuktighet och temperatur. Därför är det viktigt att det finns en s k dragstång i halsen (s k trussrod) med vilken man kan justera halsens böjning. Dragstången kan inte avhjälpa problemet med en hals som vridit sig, enbart rätta till halsens "svank". Många banjos från 20-30-talet har en lamellimmad hals utan dragstång, eller med en inlimmad metallförstärkning och denna konstruktion brukar också ha klarat sig ganska bra. Titta längs halsen från båda håll och se om halsen är rak. Är den rak så finns ingen större risk att den skall ändra sig något mer i framtiden. En svag svank, dvs nedåtböj på mitten kan accepteras, men en rygg, dvs en böj uppåt på halsen brukar ofta ge rassel och problem.

Dessutom bör det finnas justerstång eller justerstänger (rim rods) inuti banjons kropp för att justera vinkeln på halsen om stränghöjden skulle vara för låg eller för hög.

 

Vissa banjos har bara en stång, och det är oftast acceptabelt, även om två stänger ger en helt annan stadga åt banjokroppen och förhindrar att den med åren blir oval. Många banjos med denna enstångskonstruktion blir, på grund av strängdraget, ovala i överkanten med tiden och då är det väldigt svårt att hitta skinn som passar, och svårt eller t o m omöjligt att justera stränghöjden för att få banjon lättspelad igen. Många äldre banjos från 20- och 30-talet hade en trästång (s k dowel stick) rakt genom banjokroppen för att staga upp sargen. Denna konstruktion ger, enligt mitt förmenande, den bästa och mest naturliga ljudöverföringen mellan halsen och kroppen. Nackdelen är dock avsevärt sämre justerbarhet när det gäller halsvinkeln. Har banjon denna konstruktion, och stränghöjden är okay, så är det dock oftast inget problem. Har det inte uppstått problem med denna konstruktion under de första åren så brukar inget hända senare heller. Banjos som helt saknar justerstänger eller trästång bör man passa sig för. Sådana banjos brukar ganska snart få en stränghöjd som inte är acceptabel, och justermöjlighet saknas också helt.

Nyligen har Gold Tone presenterat en konstruktion med en justerbar dowel stick.

 

Stämskruvarna (tuning pegs) måste absolut ha utväxling.

 

Detta gäller förstås även skruven för 5:e strängen. Direktverkande s k friktionsskruvar brukar tämligen snart sluta fungera och då är det omöjligt att få banjon att hålla stämningen. Håller stämskruvarna inte stämningen drar man åt den lilla skruv som håller ihop stämskruven och som sitter i ändan av stämskruvsknoppen. Till slut kan man dock hamna i ett läge då det inte går att dra år skruvarna mer och då kan man testa med att först byta knopp, och om inte detta hjälper, byta hela stämskruven.

 

Stränghållaren (Tailpiece) är mycket betydelsefull för ljudet. Stränghållaren skall vara så stabil att den inte egensvänger när man spelar för då kan den vibrera med annan svängning än strängarna och därmed ta död på en del av klangen och ge ett odistinkt ljud, brum o d. Olika varianter av lock som fälls över stränghållarna ger också ofta oönskade vibrationer och rassel, och försvårar dessutom strängbyte. Den typen av stränghållare bör man således undvika om möjligt, enligt mitt förmenande. Stränghållaren måste vara av så kraftigt material att den inte rätar ut sig i 90-gradersböjen vid sargkanten och den skall också helst ha en justerskruv för att man skall kunna ändra vinkeln och därmed trycket på stallet. En stränghållare som rätat ut sig i 90-gradersböjen ger inget tryck alls på stallet och därmed tappar man direkt volym och framför allt distinktheten i ljudet. Normalt sett är det så att ju närmare skinnet framkanten på stränghållaren ställs, desto "vassare" blir tonen. Det finns de som hävdar att stränghållaren inte skall vara justerbar, men jag har mycket svårt att inse fördelarna med en icke justerbar stränghållare (även om Earl Scruggs använde en sådan....) Stränghållare av pressad plåt bör undvikas, dom är oftast för tunna och ger brum och dissonans i banjon. Testa stränghållaren genom att knacka på den ganska hårt med fingertoppen. Om stränghållaren rasslar, brummar eller ger ifrån sig annat ljud än ett kort, "stumt" ljud är den för vek. Ibland kan det gå att avhjälpa en del av sådana bekymmer med en s k dämpare, en tyngd som man hänger på strängarna mellan stallet och stränghållaren och som tar bort en del oönskade vibrationer och därmed renar ljudet lite grand.

 

För dig som köper en 5-strängad banjo kan det också vara bra att tänka på att du ganska snart vill spela i andra tonarter är G-dur. Vill du inte hålla på att stämma om mellan varje låt så behöver du använda en capo. Det innebär att du också behöver en capo för 5:e strängen. Enklast och bäst är förstås att köpa en banjo som antingen har ett 5:esträngscapo eller också s k capo spikes monterade redan från fabrik. Antingen monterar man en skena på halsens utsida med en liten justerbar "finger" (sliding capo) som man skruvar ner på önskat band, eller så monterar man capo spikes (små spikar liknande dom man använder på modelljärnvägar för att hålla fast rälsen) i greppbrädan. Jag brukar beställa alla nya banjos med spikes på band 7, 8, 9 och 10.

 

Banjoskinn (banjo head), stall (bridge) och strängar är förbrukningsmaterial. Moderna plastskinn är svåra att slita ut så vanligtvis byter man p g a att skinnet blivit skadat eller avnött och repigt på ytan. Det kan också vara så att man till slut har spänt skinnet så kraftigt att man överskrider dess sträckgräns och då brukar spänsten försvinna och det går inte att justera mer. Banjoskinn finns i många olika utförande och ytskiktsvarianter, se avdelningen "Banjoskinn". De flesta som spelar bluegrass banjo brukar föredra s k frostat skinn, dom som spelar oldtime/clawhammer föredrar ganska ofta ett skinn som ger ett "plunkigare" ljud, t ex Renaissance-skinn, och dom som spelar 4-strängat väljer ganska ofta ett skinn med slät utsida eftersom man annars ganska snart sliter bort den vita ytan på skinnet med plectrumet. Detta är dock förstås, som allt annat, en smaksak och är man osäker så är det bästa förstås att prova sig fram.

Samma sak gäller för stall. Tjocka och höga stall är populära idag eftersom de ger lite mer volym och bas. Stallet är mycket viktigt för ljudet och det finns mycket att vinna på att prova ut rätt stall till banjon. Stallet kan förändra banjons ljudkaraktär och volym radikalt, till det bättre eller till det sämre.

För 5-strängade banjos finns också s k kompenserade stall att ta till om banjon är svår att intonera.

Stallets placering är förstås oerhört viktig för att banjon skall stämma. Principen för stallets placering är följande: Avståndet från sadeln (uppe vid banjons huvud) till metallbandet mellan 12:e och 13:e bandet skall vara samma som från detta band till stallet. Varje avstånd motsvarar en oktav. Mät således från sadeln t o m 12:e bandet och mät sedan upp samma avstånd från detta band till stallet. Sedan kan det ändå vara så att du behöver justera stallet någon millimeter uppåt eller nedåt, eller t o m ställa stallet aningen snett för att det skall stämma bra. Slå an en lös sträng och tryck sen ner på 12:e bandet och slå an strängen igen. Då skall dessa två toner vara lika, men med en oktavs skillnad. Enklast och exaktast blir det om du har en bra stämapparat till hjälp förstås.

 

En sak att tänka på är också den att de flesta banjospelare (inte minst jag själv) är mycket noga med att det instrument man spelar på skall vara vackert format och ha väl valt trä, ha vackra inläggningar, ett vackert format huvud osv. Detta är ju inget som spelar någon som helst roll för ljud och spelbarhet, men det kan ha en MYCKET STOR betydelse för möjligheten att sälja instrumentet den dag du vill byta upp dig eller kanske sälja av andra orsaker. Det har också stor betydelse för ditt eget intresse att plocka fram banjon för att spela en stund. En vacker banjo, som dessutom låter bra och är lättspelad, ökar spelintresset - det är åtminstone min absoluta uppfattning! Sen vet även jag att det där med vad som är vackert och inte vackert, det är väldigt olika för varje människa.

 

En väldigt viktig sak när du skaffat banjo - eller andra instrument - KLISTRA ABSOLUT INTE PÅ DEKALER, NAMNLAPPAR, GULDSTJÄRNOR ETC på instrumentets lackade ytor!!!! Klistret kanske går bort om man tar bort klistermärket, men det blir ändå nästan alltid en färgförändring i lacken och den går inte bort utan blir bara mer och mer markerad med åren verkar det. Sådana märken drar kraftigt ner intresset hos en eventuell köpare.

 

Hör gärna av dig om du känner att du behöver råd inför ditt banjoköp. Jag lovar att vara så ärlig som möjligt i mina synpunkter, oavsett om det gäller de märken jag själv säljer eller andra. Jag har stött på de flesta banjomärken och -modeller under de 36 år jag hållit igång min firma, och de drygt 50 år jag spelat banjo, så jag tycker själv att jag har ganska bra koll på ämnet banjos!

 

Lycka till med banjoköpet!

 

Sture