Levin Banjo Story

Sture Svarén Musik

 

Levin Banjo Story

Levins instrumentfabrik startades av Herman Carlsson, en bondgrabb från Åsaka utanför Trollhättan. Han föddes den 26 september 1864 och dog den 26 mars 1948. Herman intresserade sig tidigt för finsnickeri, och efter att ha avlagt gesällexamen som möbelsnickare la han, som seden var på den tiden, till ytterligare ett namn. Det blev Levin.

 

År 1887 reste Herman Carlsson Levin till USA där han efter en tid fick anställning som polerare i en gitarrfabrik. Han stannade där i flera år och hann under den tiden lära sig allt om gitarrtillverkning. 1891 startade han en gitarrfabrik i New York tillsammans med ett par kollegor. Herman Carlsson drabbades dock så småningom av hemlängtan och år 1898 flyttade han tillbaka till Sverige, nu med fru och tre barn.

I Göteborg hyrde han en lägenhet om 70 m2 på Norra Larmgatan 4, och i denna lägenhet startade han Levins gitarrfabrik år 1900. Företaget växte stadigt och man tvingades efterhand hyra större lokaler och 1943 satsade man stort och flyttade in i en nedlagd porslinsfabrik på Hisingen i Göteborg och i dessa lokaler blev man sedan kvar tills företaget lades ner.

 

Levinfabriken hakade ganska snart på det växande intresset för banjo. De första åren tycks man ha importerat instrument från USA och Tyskland men i början av 20-talet tog man upp en egen tillverkning. Till att börja med byggde man ganska enkla modeller, men omkring 1926 satsade man ordentligt och presenterade en serie förstklassiga proffsinstrument. Det rörde sig mestadels om tenorbanjos, men också en och annan plectrumbanjo. 1902, då man tycks ha börjat importera banjos, rörde det sig mestadels om 5-strängade banjos och i 1925 års Levinkatalog presenterar man också egenproducerade 5-strängade banjos. Från och med 1926 försvann dock denna typ av banjo från deras sortimentkatalog.

 

I slutet på 20-talet var det högsta mode med banjo, främst p g a den tidens populärmusik, Dixielandjazzen, där banjon förstås var en viktig faktor. Levin presenterade år 1927 en speciell banjokatalog där man hade inte mindre än tio olika modeller, nämligen Nr. 50, Nr. 75, Nr. 100, Nr. 175, Standard, Artist, Superior, Splendid, Grand och Deluxe. I början av 30-talet tillkom två modeller, Aristokrat och Solist. Dessa två hamnade som nr tre och 4 uppifrån på rangskalan . Dessutom tillverkade man flera gitarrbanjo- och mandolinbanjomodeller. Modellerna från #175 och uppåt var att betrakta som proffsinstrument medans modellerna #50, #75 och #100 var mycket enkla nybörjarinstrument.

De två toppmodellerna, Grand och Deluxe, var guldpläterade och hade graverade metalldelar, Aristokrat var silverpläterad med graverade metalldelar, medans alla övriga modeller var förnicklade som standard. Superior och Splendid kunde dock fås guldpläterade på särskild beställning.

Samtliga halsar var laminerade. Upp till och med Aristokrat var halsarna av lönn med ett centerlaminat av jakaranda. Grand hade hals av mahogny och Deluxe hade hals av East Indian jakaranda. De enklare modellerna hade greppbräda av jakaranda men från Artist och uppåt gjordes greppbrädan av ebenholtz. Ett undantag var dock Solist som hade såväl greppbräda som resonator klädd med grönskimrande nacrolaque eller pyralinplast, en nymodighet som såväl Levin som de flesta amerikanska tillverkare snabbt anammade.

Samtliga modeller hade pärlemorinläggningar i greppbräda och huvud och från Artist och uppåt hade man mycket eleganta och utsirade inläggningar. Deluxe hade graverade inläggningar och sadel av pärlemor

Sargarna var enligt Levinkatalogen 11”, men i realiteten passar faktiskt 10 15/16” skinn bättre. På den tiden var det inte så kinkigt med någon millimeter hit eller dit för banjoskinnen var av naturskinn och dom gjordes alltid med ganska stora övermått. Upp t o m Splendid gjordes sargarna av sju lager svensk lönn. Grand hade sex lager lönn med ett mahognyfanér på utsidan och Deluxemodellen gjordes med sex lager jakaranda.

 

Levin banjos hade en s k archtop tonring, gjuten i klockbrons. Modell 100 och 75 hade en liten tunn rundstång som tonring och Nr. 50 saknade helt tonring. Man hade också en justerstång av metall genom resonanslådan för att kunna justera stränghöjden. På det området var Levin långt framme i utvecklingen. Mig veterligen var det bara Gibson som hade ett liknande system. De flesta amerikanska tillverkare hade fortfarande en trästång, en s k dowel stick, genom resonatorn för att stabilisera denna och det var en konstruktion som i de flesta fall inte medgav någon större möjlighet att justera stränghöjden.

 

Levins resonatorer gjordes av fyra fanérskikt för bottnen och tre skikt för sidorna. Deluxe gjordes av jakaranda, Grand av lönn med ett mahognyfanér och övriga modeller ner till Nr 175 av lönn. De enklare modellerna tycks vara gjorda i björk.

Stämskruvar köptes från amerikanska Grover. Stränghållarna till de flesta modellerna kom från Waverly men på toppmodellerna användes den mycket trevliga stränghållaren från Oettinger. Skinnen köptes från amerikanska J. Rogers.

 

År 1927 såg priserna ut på följande sätt:

Superior 300 kr, Splendid 400 kr, Grand 700 kr och Deluxe 1000 kr. Toppmodellen Deluxe låg därmed i nivå med förnämliga amerikanska modeller som Bacon & Day Silver Bell #4, Gibson TB6 eller Paramount Style E. Gissningsvis motsvarade priset för en Deluxe ungefär vad en hyfsad T-ford kostade vid samma tid.

Levins banjotillverkning fortsatte i alltmer begränsad omfattning fram till mitten av 40-talet. Under de ca tjugo år som tillverkningen pågick sålde man stora mängder både i Sverige och i utlandet och instrumenten är idag mycket uppskattade av såväl musikanter som samlare. Levin lyckades t o m med konststycket att exportera banjos till banjons eget hemland USA, något som jag under årens lopp fått många bevis på genom brev och mail från Levinägare over there.

Omkring 1943 startade Levin också trumtillverkning och detta pågick ett tiotal år. Levin gick alltså motsatt väg mot t ex amerikanska Ludwig, Slingerland och Gretsch, som alla startade som trumtillverkare, för att så småningom ta upp banjos på programmet.

1973 köptes Levin upp av amerikanska jätten The Martin Co., som efter några år bestämde sig för att helt lägga ner företaget. 1979 tillverkades de sista instrumenten.

 

Har Du några kommentarer, tillägg eller rättelser i ovanstående artikel så får Du mycket gärna höra av dig.

Jag är dessutom alltid intresserad av Levininstrument som är till salu - inte bara banjos utan även mandoliner, ukkar och gitarrer. Det jag är absolut mest på jakt efter är en original 5-strängad Levinbanjo - det enda som saknas i min Levin banjosamling!

 

/Sture Svarén

 

LEVINS TILLVERKNINGSNUMMER

 

Levinfabriken stansade vanligtvis in ett serienummer på kortkanten uppe på instrumentets huvud. När det gäller banjos från och med modell Nr. 175 så stansade man istället in serienummer och tillverkningsdatum inne i sargen. Här kan du se när ditt Levininstrument tillverkades:

 

År 1900 Serienr 1-90

1901 91-473

1902 474-982

1903 983-1648

1904 1649-2673

1905 2674-4160

1906 4161-5842

1907 5843-8054

1908 8055-10065

1909 10066-12104

1910 12105-14475

1911 14476-17048

1912 17049-19757

1913 10758-22765

1914 22766-25785

1915 25786-29339

1916 29340-33829

1917 33830-38398

1918 38399-41750

1919 41751-45996

1920 45997-48663

1921 48664-49766

1922 49767-50960

1923 50961-52669

1924 52670-55018

1925 55019-58262

1926 58263-61029

1927 61030-64274

1928 64275-68224

1929 68225-71939

1930 71940-75971

1931 75972-79078

1932 79079-82022

1933 82023-86306

1934 86307-91524

1935 91525-96981

1936 96982-102985

1937 102986-108392

1938 108393-114174

1939 114175-119373

1940 119374-123698

1941 123699-129542

1942 129543-135882

1943 135883-143365

1944 143366-154203

1945 154204-167856

1946 167857-183407

1947 183408-195194

1948 195195-208144

1949 208145-227015

1950 227016-243439

1951 243440-271455

1952 271456-291537

1953 291538-303551

1954 303552-321200

1955 321201-336743

1956 336744-350110

1957 350111-366295

1958 366296-384905

1959 384906-402016

1960 402017-411407

1961 411408-420508

1962 420509-429605

1963 429606-438472

1964 438473-448145

1965 448146-458480

1966 458481-474502

1967 474503-486142

1968 486143-491732

1969 491733-499256

1970 499257-507899

1971 507900-514799

1972 514800-522499

1973 522500-530599

1974 530600-538999

1975 539000-547499

1976 547500-554999

1977 555000-